Socialtjänst, samarbetssvårigheter och bara skit
Hur svårt ska ett samarbete vara? Börja med att komunicera, annars finns där inget att bygga på!
I mitt liv just nu har jag en väldigt nära relation till en person och hennes barn. Hon har haft det tufft och svårt fysiskt att kunna ta hand om sin dotter själv, vilket gjorde att jag flyttade in till dom för att hjälpa till. Idag bor barnet hos sin pappa efter en utredning av socialtjänsten. Jag saknar den lilla tjejen såååå mycket! Pappan till barnet bor 12 mil ifrån oss och går inte att nå via telefon och barnets mamma får endast träffa dottern när det passar pappan (enligt pappan. Det finns inga riktlinjer från socialtjänsten). Det tar energi och tär på ens egna psyke. Hur kan man göra så mot sitt barn, utesluta anknytnings personer till sin dotter?
Dom har gensam vårdnad i dagsläget. Tidigare så hade mamman ensamvårdnad för att pappan inte fanns där för dom. Dottern hade endast träffat sin pappa 4 gånger innan hon flyttade dit. Tycker ni att det här är rätt? Har någon därute varit med om liknande situation?