Jag har sårat, gjort andra besvikna och utnyttjat. Jag har alltid haft ett stort bekräftelse behov, som alla andra. En del vill höra av andra att de ser bra ut. Jag vill att andra ska tycka om mig, gör de inte det så ser jag till så att de gör de genom att anpassa mig efter deras behov. Mitt behov av bekräftelse ses i min förmåga att anpassa mig efter andra. Jag har varit omtyckt och stått lite mer i bakgrunden under min uppväxt. Tyvärr då jag började skita mer i andra och gå min egna väg, började jag uttnyttja andras starka, positiva känslor för mig. Vilket resulterat i många fina vänskaper genom åren. Idag dejtar jag en kille som är hur fin som helst, ni vet en sån riktigt bra person som passar in i mallen perfekt. Problemet är en av hans egenskaper är att han är för snäll. En riktig toffel, säger inte vad han tycker och flyter med. Hur kul är det? Nä inte så värst. Så för att göra allt rätt nu efter några dejter som vi ändå har hunnit avverka, borde jag väl uttrycka att vi ska sluta ses så jag inte sårar eller gör även honom besviken?